Onåbar
Inget hår.... GAHHHHH!!!!
Ja jag menar allt...
Ja jag är seriös..
Min mor bara stirrade på mig med medlidande och viss hopplöshet och undrade varför jag gjorde mig själv till ett evangemang istället för att vänta på att hon skulle ta bort det. Sedan hade vi ett filosofiskt (på riktig!) samtal om självförakt och ordet kanske... låt oss fokusera på självförakt för tillfället.
Jag föraktar inte mig själv men min mor och jag har olika åsikter om saker och ting. Min mor hävdar att det man tycker om vårdar man och tar hand om men kroppen, mer än kroppen, mitt jag är bara det jag tar in resten av världen med. Jag tycker inte illa om mig själv, jag ser bara inte poängen med mer än driftunderhåll. När jag är sugen eller får för mycket blodtrycksfall äter jag, när jag får eksem smörjer jag, när jag får huvudvärk dricker jag (vatten :))
Jag är mycket medveten om att jag antagligen kommer ändra inställning, en dag eller ett år kommer tillbringas med att sakta med säkert börja träna, att vara noga med min kost att raka benen och ha kortbyxor som inte täcker knäna därför aktar jag mig för permanenta saker. Inga tatueeringar, inga piercings men att tillbringa en sommar med att ta reda på hur det känns att vara snaggad? Inga problem även om jag från början visste att jag inte skulle tycka om det.
Förutom dusharna, de är underbara, gå ut skaka av dig och vips så är du helt torr. Är håret mindre än en halv cm binder det inte vätska!
Seger!
Filosofi- nattverisionen
Om människan inte längre är ansvarig inför något eller någon så kommer hon ta befogenheter hon inte borde. Problemet i ligger i vem som skall bestämma vad som är rätt och vad som är fel. Vilka handlingar som kan ursäktas och vilka som är oförlåtliga. Det är därför jag inte är medlem i en religion för de är skapade av människor, de är formade av männskligheten till en sån grund att deras huvudböcker, deras livsfilosofi bara används när de passar. Vissa delar används inte längre och med deras egen logik borde väl alla guds ord äga lika mycket vikt? Det går inte ihop sig. Religion är inget som går ihop och det slutar med att du får två val. Dömma dig själv efter någon egen inre känsla för rätt och fel eller för någon annans, antagligen minnst lika ovärdig som dig själv om inte mer.
Trött vet inte vem jag pratar med och hon är två på morgogonen, vi ses
Lista
Tre saker att göra innan du dör
1 :Publisera skuggalver
2 : Flytta hemifrån (skulle vara ganska deprimerande om jag dog innan dess)
3 : Gå ut gymnasiet, chansen att det tar död på mig ä rganska stor
Three Physical Things You Like About Yourself:
1 : Ögonbryn
2 : haka
3 : öhmmm vad som helst utom exem och knän?
Three Parts Of Your Heritage:
1 : fantasi
2 : ansiktsstruktur
3 : altså om man undantar min bror så är jag inte vudare lik min släkt
Three Things That Scare You:
1 : Förändring
2 : Dans
3 : Folksamlingar
Three Of Your Everyday Essentials:
1 : Min dator
2 : Min säng
3 : mitt bokrum
Three Things You Are Wearing Right Now:
1 : gustavs t-shirt
2 : Pyjamasbyxor
3 : öhhh täcke?
Three Of Your Favorite Songs:
1 : Bring on the wonder
2 : Where's that girl
3 :Spring
Two Truths And A Lie (in no particular order):
1 :Jag har blivit kallad för snorpelorpan
2 : Jag har trillat genom isen ner i vattnet
3 : Jag kan dansa polka
Three Careers You're Considering/You've Considered:
1 : Bibliotikarie
2 : Författare
3 : Ninja
Three Places You Want To Go On Vacation:
1 : Toronto
2 : London
3 : Irland
Three Names You Like:
1 : Raphael
2 : Ellinor (smörpoäng)
3 : Renya
Three Ways That You Are Stereotypically A Boy:
1 : Våld!
2 : öhm spelnörd, det finns kvinnliga men stereotyp
3 : dålig på hushålliga saker
Three Ways That You Are Stereotypically A Girl:
1 :öhm Gillar Disneyfilmer trots att jag är över 18?
2 : Dålit självförtroende
3 : öhm....
Kattarina Slaktardotter: Rövare och veteraner
Katta hade varit i svåra situationer förut, hon hade blivigt kvarlämnad utan gadd eller bekanta i en främmande del av landet, detta var säkert inget problem i jämförelse. Visst tänkte hon dystert inget problem. Hon hade varit på väg i två veckor nu och trots sin raska takt så hade hon inte kunnat placera ett enda vägmärke sedan hon passerade sjön, maten började ta slut och det blev allt kallare. Det hade regnat till en början men tack och lov hade det gått över.
Nu snöade det istället.
Medan hon traskade och dystert tänkte över allt som var fel med att gå i motvind medan ett lätt snöblandat regn föll så höll hon desperat utkik efter tecken på männsklig närvaro. Hon hade några gadd, tillräckligt för att skaffa henne lite mer proviant och kanske en plats i en karavan eller på ett vagnsflak med riktning mot Navle. Hoppet tändes i hennes bröst när hon hörde det avlägsna ljudet av röster, det dog snabbt när hon svängde runt kröken.
3 beväpnade män, 2 av dem med rejäla påkar, den tredje med ett rostigt svärd som nästan såg ut att le med mänsklig grymhet. Stod framför en stackars gammal man och det var väldigt uppenbart att de inte hade några goda avsikter. I ett par sekunder tvekade hon, hon hade sin hjälmkrossare i bältet men de var tre och antagligen någorlunda tränade att använda vapnen de bar till skillnad från henne. I själ och hjärta hade hon redan bestämt sig, hon var rekryt vid silverdrakens garde, hon skulle knappast få sin uniform genom att fega ur.
”Vad tror ni att ni håller på med, låt genast mannen vara!” Skriket var precis som hon ville ha det, hotfullt, dovt med ett inneboende löfte om smärta. Tyvärr så vände de sig om och såg på henne också. Svärdsmannen tittade först på henne, därefter på hennes packning varefter han fnös föraktfullt och vände henne ryggen. Hon blev kall av vrede inombords, hon tog upp en näva kramsnö, tung och blöt och precis perfekt och slungade den med precision av den som haft många bröder samtidigt som hon skrek av vrede, ”vid Jokums rövhål!” svor hon, sergeantens eget lilla kraftuttryck. Rövaren vände sig om bara för att få ett styck blöt snöboll i ansiktet.
Någon sekund var allt tyst.
”DIN FÖRBANNADE SLYNA!” Hon pep till på ett mycket icke drakigt sätt och började springa, denna gång med tre rövare i svansen. Hon började förstå att sergeant Arthir kanske inte varit det bästa föredömet när det gällde strid, i alla fall när hon tillskillnad från honom inte hade en rustning. Nog för att det var en dödsfälla av remmar redo att strypa en soldat med men hon hade ändå föredragit några lager stål mellan henne och de vapen som i oroväckande hastighet var på väg åt hennes håll. Hon sprang rakt ut i skogen utan att se sig, alldelles försent såg hon hur träden öppnade sig och insåg att hon sprungit mot floden, floden som nu var täckt av blankis. Hon försökte stanna men sulorna fann inget grepp, kanande åkte hon ut på isen. Hon tumlade runt och såg hur en av påkmännen tappade balansen och föll, hon var tvungen att göra ett sista minuten hopp rakt upp i luften för att undvika honom medan han svärande gled förbi.
När hon tog mark hördes ett dovt och hotfullt brak, hon mötte den slirande påkmannen vars kamrater höll sig på strandkanten och höll andan av spänning. Han låg längre ut än hon, längre ut betydde tunnare is, hon log brett och dödsföraktande innan hon plockade fram sin kniv, påkmannen försökte förtvivlat ta sig upp på fötter, sedan gjorde hon något oväntat. Istället för att hugga honom med kniven eller försöka komma åt honom med krossaren så sprang hon de få meter som var mellan dem, kastade sig ner och gav honom en glidande spark och körde ner kniven med all kraft i isen samtidigt som hon hoppades på det bästa. Kniven stoppade hennes färd nästan omedelbart även om hon skulle behöva ha god tur för att inte isen skulle spricka. Rövaren däremot gled några meter för mycket, och isen sprack med ett ljud som lät som om Meforius dörr skulle slå igen. Han skulle inte ha en chans i isvattnet, hon ålade sig några meter tillbaka innan hon ställde sig upp. De kvarvarande rövarnas blickar var bistra och även om de inte gav sig ut på isen höll de sig mellan henne och skogen, skit. Hon ignorerade den drunknades skrik och böner med illa dolt obehag och bestämde sig för att återigen ta en springande start. Hon rusade på och ledaren log med ett sadistiskt leende som fick henne att vilja hoppa i floden tillsammans med den första motståndare hon någonsin bringat om livet. I sista ögonblicket så svängde hon åt vänster, ett desperat utbrytningsförsök. Hon fick en påk i magen för besväret och all luft gick ur henne medan hon rasade till marken med smärtan brinnande i magen, hon lyckades med en sista adrenalindriven attack med kniven mot svärdmans ben. Hugget gick in i knävecket och fick hans ben att vika sig. Den andra påkstöten kom och hon mer åsåg än kände den för sekunden den träffade henne rakt i bakhuvudet blev allt svart…
Värmen var som en gammal vän hon aldrig trodde hon skulle träffa igen, hennes huvud kändes som om svartblod slagit läger i det och hennes revben kändes som om de var av elerisk design. Ändå var hon mer bekväm än på flera veckor hon öppnade sakta ögonen till ett välkommet dunkel. Det ögonpar som betraktade henne från ungefär en handsbredds håll var dock något mer främmande och oroande. ”Farfar, farfar galningen är vaken!” Den gamle mannen hon räddat kom ingående i rummet och stirrade ner på henne. ”lilla flicka” sa han med ett tonfall som var mer besläktat med frustration och ilska än tacksamhet, ”är du riktigt funtad? Vad tror du att du är, soldat? Varför i hela friden gav du dig på de där tre?”
”ursäkta herrn jag ville bara hjälpa till” Hon kände sig ganska fånig
”Du är medveten om att du nästan förstörde allt? Vet du hur länge jag varit på jakt efter de där tre? För djävla länge om jag fick bestämma.”
Hon bara tittade på honom oförstående.
Han suckade och kavlade upp sitt byxben, under det syntes vad som var mindre ärr och mer än bit kött stort som en knuten näve som slitigts bort från honom och lämnat ett skålformat tomrum.
”Jag må icke vara en sprinter, men jag har huggit ner fler rövare i mina dar än du upplevt årstider.”
”förlåt” sa hon ynkligt, allt hon hade sett var tre unga män hotat en äldre och två veckors ensamhet och kyla hade gjort att hon reagerade som hon gjort. Hon hade inte insett att den äldre var en veteran vars ålder talade för istället för emot honom. Han suckade tungt, ”Du är blindgalen jänta, jag såg hur du högg honom när du föll, det var antagligen det som räddade livet på dig. Om inte den andre väntat med att döda dig så att ledaren skulle kunna få nöjet själv så skulle jag aldrig hunnit fram i tid.” Han reste sig upp, och hon försökte sätta sig upp även hon men möttes av en rynkad men överraskande stark hand och order att stanna kvar i sängen. Hon blev kvar i huset med Veteran Georgij för att vila ut och ta emot den förkrossande nyheten att hon hade rest så gott som hela resan åt fel håll och skulle behöva vända om. När hon väl var stark nog att ge sig ut igen så blev vädret bistert och Georgij hade inget emot sällskap så länge hon inte försökte laga mat men höll vedförrådet fyllt. Veteranens dotter och hennes barn bodde precis bredvid och det fanns alltid något hon kunde hjälpa till med så när vädret så småningom blev uthärdligt så fick hon med sig proviant, extrafiltar, lyckönskningar samt ett heligt löfte av femårig Georgij Jr att han skulle gå med i gardet när han blev stor. Blicken hon fick av hans mor sa en hel del om hur sannolikt det var att lill G skulle komma ens i närheten av ett garde var mycket liten.
Nu gick hon ut på vägen, med fram och tillbaka vägen hon gått fel och tiden hon tillbringat här skulle hon ha tur om hon skulle hitta ett farbart pass genom spetsbergen innan våren kom. Hon suckade tungt och började traska, det var långt till navle.
Schema
Ni vet vad lajvsunk är, man doftar våt hund av att ha på sig linne och ylle i fyra dagar, man har sovit dåligt eftersom tältet läcker, barr och gräs slåss om utrymmet i ditt hår och på 3 meter känner man den starka doften av gran, svett och rök. Det är så jag kommer komma ner till MVG:barnen, om jag är riktigt sjuk kan jag ju strunta iatt byta om innan och hävda att jag trodde det va linne-dagarna, festligt va? Dessutom kommer jag vara paranoid och se svartblod och mörkeralver överallt
Kain och Abel
Comes a distant lullaby.
Jill drömmer om familj, om mjukt ljus, skratt och tryggheten i att kunna röra människor. Hon skrattar och ljudet låter som små, små silverklockor. Hon springer över ängar jagande och jagad i en lek utan slut.
Cry, remember that first cry,
Your brother's standing by,
Kalle är hennes bror, det vet hon lika säkert som hon vet att han är lycklig. I drömmen är han inte död, nej där är de båda lyckliga utan en tanke på framtiden, kamrater och den kalla vissheten av att världen är farlig.
And lot of loved
Beloved sons of mine.
Det finns ingen far där, ingen utav dem vill ha en. De kan inte föreställa sig vem som skulle vilja. Kalle minns hårda händer som slår och en hård röst som svär. Jill minns inget annat än att han skickar kort varje jul och att han har två barn han älskar och att hon är det tredje.
Sing a lullaby.
Mother is close by.
Det finns en mor dock, för trots att ingen utav dem har några bra minnen från mödrar heller så finns det en längtan. En medvetenhet sparad från när de låg som en del av henne och hon var hela världen. Det finns en allomfattande kärlek och trygghet i den här modern och de vet att hon aldrig kommer lämmna dem.
Innocent days
Such innocent eyes
Det är så Jill drömmer, men när hon vaknar är välden fortfarnde i ruiner och Kalle är bara ett spöke, ingen bror.
And he stole your brother's life,
Came home murdered, peace of mind.
Hon dödade honom och hon har fortfarande ingen aning om hur hon borde känna sig över det. Hon har fortfarande blod på sina fingrar och hans själ i sina händer.
Left you nightmares on the pillow.
Sleep now
När hon sover är världen annorlunda och så vill hon att det ska fortsätta vara.
Soul, surrendering your soul,
The heart in you not whole
De viskar om henne i skolan, om den kalla flickan som dödade sin klasskamrat med hjälp av en bok och ett hjärta av sten. De ser på henne och längtar efter att ha sönder henne. Hon är annorlunda och måste förstöras. Jill håller med.
For love, but love walked on
Cast into the dawn
Avensjuka hade styrt henne. Avensjuka på att Abels (Kalles) och inte Kains (Jills) hade motagits. På att hans löngner hade godtagits och hennes leenden kastats bort.
Branded with the mark.
Oh, shame of Cain.
Ingen rör henne, alla ser henne. Om de hade anfallit hade hon kunnat kämpa. Klöst efter ögon, stampat på blottade strupar. Nu bara går hon som ett spöke. Hon kan se ironin i att likna sig själv vid ett spöke när hon har ett vid sin sida.
From a garden of those light
To a wilderness of night.
Kalla dagar blir till varma nätter, där hon sover ensam i lägenheten med ett leende på läpparna. Där hon r trygg och älskad även om det bara är i en dröm.
Sleep now
sleep now
______________________________________________________________________________
Den krusiva texten är från Lullaby for Cain. En mycket fin om än något creepy låt.
And I'm a lost and lonely man without a star to guide me.
Gargamel också jag är förkyld, eller också har jag svininfluensan. Det senare är läskigare men å andra siden så har jag symtomen och varit i kontakt med mycket människor. Vissligen kan jag inte ha blivigt smittad igårpå skänninge, så snabbt går det inte. Dock så har jag rört mig mer bland folk än jag brukar. Dessutom har jag ont i benen och ryggen och det är inte ett förkylningssymtom.
Det löser sig säkert, jag är ung och envis. Jag bara hoppas att inte mormor blir orolig och kommer upp och att jag inte smittat ner någon.
Skål
Camp Garde
De
De är ljusa demoner klädda i vitt, rött och ljusblått. Trots att skymmningen faller kan du då och då se dem mellan träden. springande med högljudda kliv, brakande genom undervegitationen. Själv ligger du på marken bakom ett par nedhängande grangrenar. du ligger ner på mage, svarta byxor och militärgrön tröja döjler förhoppningsvis dig tillräckligt mycket för att du ska undgå upptäkt. Du kramar ditt vapen hårt väl medveten om att det inte kommer hjälpa dig om du blir upptäckt.
För det är Dig de jagar, De kommer inte ge upp utan brutalt hugga ner dig för att få tag på skatten du bär.
Du har sprungit länge och hårt innan och du kan känna svetten, du vill förtvivlat gärna torka din panna men lyckas hålla dig still. Du lärde dig en del i scouterna och rörelse drar till sig alldelles för mycket uppmärksamhet. Svetten verkar dock locka till sig både mygg och knott i otroliga mängder.
Där ligger du på den bara marken, smutsig, svettig insektsbiten och anfådd med adrenalin pumpande genom ådrorna.
Capture the Flag med boffervapen är underbart.
Plötsligt skriker någon till bakom dig och du är på språng direkt, kastar dig upp på fötter och längs den förberreda flycktvägen. Den som skall leda till erat eget näste och säkerhet. Där kommer Vanish, Sote och aska försvara dig och helas nästan direkt. Du ser hut ögonvrån att det är Jens som förföljer dig och tvingar benen till att springa snabbare. Jens är snabb och farlig med sin långa räckvidd.
Framför dig står helt plötsligt en jens till.
Du vet att någon utavdom är Mimmi men de är klädda å exakt samma sätt, samma T-shirt, liknande jeans där bara en nyans skiljer dem åt. De få skillnaderna som deras ögonbryn är för subtila för att du ska se skillnad på dem i skymmningen. Du hör Vanish skrika och kastar dig mot ljudet helt blint. Det är dumt i en stenslänt men du får lita på din förmåga. Dina sandaler slirar och du rammlar nästan men lyckas mirakulöst håla dig på fötter och i rörelse. Du passerar Vanish och hör på skriken att han åtminstone slöar ner motståndaren medan du letar efter ett nytt gömställe.
Camp Garde är härligt
Leka slänga Sote i vattnet är härligt
Bofferstrid i formation är härligt
Världen är underbar
Todays harvest, 2 videos, 0 acresses,1 wierd foreinger .... well there are days like this to...
...hålligt mig borta från huset så mycket jag kan, nej jag är INTE en bra människa utan kommer brinna för mina synder. Jag tog med mig en filt en bricka fylld med nudlar chokladkaka mackor och cider och tillbringade runt fem timmar med att vila på gräset längst ner i hagen. Det bra med landet är att man tekniskt sett inte har gått hemifrån men ändå kan hålla sig utom syn och hörhåll. Nu läser jag manga och suktar efter Enhörningens saga
här är några citat
The prince said, "Who is she Molly? What kind of woman is it who believes — who knows, for I saw her face — that she can cure wounds with a touch, and who weeps without tears?" Molly went on about her work, still humming to herself. "Any woman can weep without tears," she answered over her shoulder, "and most can heal with her hands. It depends on the wound. She is a woman, Your Highness, and that's riddle enough."
I am what I am. I would tell you what you want to know if I could, for you have been kind to me. But I am a cat, and no cat anywhere ever gave anyone a straight answer.
As for you and the things you said and didn't say, she will remember them all, when men are fairy tales in books written by rabbits.
I did not know that I was so empty, to be so full.
Wonder and love and great sorrow shook Schmendrick the Magician then, and came together inside him and filled him, filled him until he felt himself brimming and flowing with something that was none of these.
the true secret in being a hero lies in knowing the order of things. The swineherd cannot already be wed to the princess when he embarks on his adventures, nor can the boy knock on the witch's door when she is already away on vacation. The wicked uncle cannot be found out and foiled before he does something wicked. Things must happen when it is time for them to happen. Quests may not simply be abandoned; prophecies may not be left to rot like unpicked fruit; unicorns may go unrescued for a very long time, but not forever. The happy ending cannot come in the middle of the story."
"My god it's like being friends with the Jonson brothers"
Jag har börjat titta på bröderna Cartwright eller som det heter på engelska "Bonanza!". Det finns över 10 säsonger och den är ganska underhållande med bra om än opairad fanfiction. Dock så är det ju ett tillhåll som drar läskiga fangirls åt sig som flugor. Kommentarerna vid the episode guide som jag använde mig av för att hitta bra avsnitt är bara början fruktar jag,
"I thought that this ep was about Joe in a tub and Joe/Cooch moments?"
"And if no one minds here are a few SJS pics to go with that wonderful JFR summery:" (det läskiga här ligger i att SJS betyder Suffering Joe syndrome)
"One of the funniest things in that ep was when the daughter asked if he (Joe) is going to die in her bed. That makes me laugh every time."
"Yes, that's Michael's "Tom Dooley scar". Strange you never noticed it before. But if you are looking at other parts of his body, it would be easy to miss. ;)"
Och nu mina vänner känner jag skräck, skräck som jag inte känt sedan min bror köpte boffervapnet Runar. Jag måste tillbaka för att hitta bra avsnitt, men kommer jag komma tillbaka oförändrad?
Det vilar i internets händer nu.
If you were gay, it would be okay
...men nu är det ju såhär att det skulle vara min fd bästa väns bröllopp och jag skulle vara full. Jag har aldrig varit ihop med någon sedan jag lämnat mitt första decenium så det är faktiskt fritt att spekulera. Jag har inget intresse av varken killar eller tjejer och har inte heller haft det så vitt jag minns. Jag skulle tro att jag skulle spekulera i samma handlingsplan om någon av mina vänner skulle gifta sig vid den här åldern, kille som tjej. Det är nog mer en symbol för ägarskap om ni så vill tolka det än en handling som ska tolkas som kärlek.
Förstå fakta jag har ingen läggning, jag står upp,
Dessutom så har vi ju sången från linköpingsspexet "Kungarna och Axelmakten"
Tjatter och prat jag har fått nog
kärlek är ett ofog
ett ständigt tjat som jag önskar dog
kärlek är ett ofog
kärlek är ett ofog
Kevin
1. Har du äntligen kommigt ut ur garderoben! Sagt med hög röst mitt i åby centrum runt 11 tiden på förmidagen.
Ni måste känna Kevin för att kunna ta det här med en nypa salt. Pensionärer i Åby har sin egen jungeltelegraf men känner definitivt inte kevin. Efter en försiktigt förfrågan kom jag fram till att Kevin var fullt övertygad om att uttrycket bara betydde att man börjat vara social och röra sig bland folk igen.
2. Linda har förlovat sig, hon ska gifta sig snart! (ja allt kevin säger kommer med utropstecken)
...
Det här hade jag ju då lite svårare att komma över.
Förståligt eller hur. Antagligen är det ingenting. Hon har förlovat sig och det sa han som fakta så jag antar att det är sant men giftermålet bör nog dröja. Om det någonsin blir av.
Det förhindrade inte den inre vision av mig som kommer inskrikandes i kyrkan när präster påpekar "....må tala nu eller förevigt tiga" stupfull slår ner brudgummen kysser bruden (om jag är tillräckligt nyckter för att se skillnad) och försvinner tillbaka in i solnedgången färdandes i en polisbil.
.....ingen bra eller säker framtidsvision den saken är klar.....
___________________________________
Nåväl jag är fäst vid Kevin och han är innerst inne en schyst kille men det förhindrar inte att jag kommer ta allt han säger en smula oseriöst tills jag får det bekräftat
Två korridorer baklänges
Tja efter den mycket fina tyska uppsatsen krävde Elli att jag skulle skriva en historia som hette 2 korridorer baklänges.
Vad mer kan jag säga. Här har ni dom
Skuggalver
__________________________________________________________
Sildar stirrade Mandro rakt i ögonen, en hopplös akt som var menad att uttrycka en varning, kanske till och med ett hot. Det ända han lyckades med var att verka barnslig. Mandro såg dock tillbaka med ögon lika uttryckslösa som vanligt, två guldmynts lika irisar fyllda av ointresse. Sedan log han och sa oväntat
"Två korridorer baklänges"
Sildar stirrade förvirrat på honom.
"Va?"
"Det är det du behöver gå för att både hålla koll på mig och ta dig till ungen"
Sildar uppskattade inte skämtet på hans bekostnad, med någon annan visst men inte med den farligt skarpa mörkeralven. Mandro skulle antagligen kunna döda både honom och Arra. Han hade trots allt ingen anledning att låta bli. Ingen anledning att följa med, vilket gjorde honom oberäknelig.
Sildar hade inte råd med fler risker, Arra låg därinne 2 korridorer ner och var hög på smärtstillande och lugnande. Hon hade inte råd med fler risker.
"Behöver jag det" Han förväntade sig egentligen inget svar på frågan. Inte ett ärligt sånt i alla fall.
"Ja, det behöver du." Mandro var plötsligt bara någon handbredd framför honom
"Jag är här på grund av att jag vill. Det är det enda du kan lita på." Han log farligt, förnöjt och över allt annat roat.
"Du tror du kan göra precis vad du vill eller hur?" Sildar gick undan från Mandro, högalven hade aldrig klarat av att folk trängde sig in på hans privata område.
"Nej" Han följde efter steg för steg "Jag tror jag kan göra precis vad jag kan"
Sildars hjärta skenade, han kände sig som om en enorm avgrund väntade på att svälja honom vilken sekund som helst. Var det så här Arra kände sig? Mörkeralvens retfulla och överlägsna sätt hade hon hanterat så väl att han nästan trodde hon tyckte om det. Mandros rovdjursögon borrade sig ner i Sildars inre och grävde fram alla svagheter han kunde hitta.
"Jag tror" kommenterade Mandro "Att om jag helt plötsligt bestämde mig för att ändra prioriteringar" Sildar hade backat in i väggen nu, utan någonstans att ta vägen. "Skulle det inte bara bli du som led av det eller hur?"
Ett outtalat hot, en risk mot den som var hans själ.
"Du rör henne inte!" Morrade han tillbaka med lysande ögon.
Det finns ett alviskt uttryck som är så gammalt att det finns hos både mörker- och högalver. Det heter Här Står Jag. Det betyder att man bestämmer en punkt man inte viker från. Det handlar om självrespekt och ståndaktighet.
Den som viker efter en sådan markering har ingen heder.
Han kände den doft som var Mandro, så nära var dom. För ett ögonblick undrade han om mörkeralven ens behövde andas så stilla verkade han stå.
Mandro vände sig helt plötsligt om och gick tillbaka uppför korridoren efter en långt och beräknande ögonblick.
"Du är framme prinsling!" Ropade han glatt över axeln. När Sildar förvirrat såg på dörren som skiljde honom från Arra hörde han ett högt och överraskande irriterande skratt från Mandros håll.
Sildar hade just gått två korridorer baklänges.
Strid
Han steg över de som stod nere på marken, som en slags avlägsen gudom eller en ointresserad demon slogs han. Han verkande inte fundera så mycket över vad som skedde runt honom, det visste han redan.
Det krävdes en kombination av Arra, Sildars blod och en av hans egna dolkar som användes mot honom för att få honom intresserad.
Sildar slogs inte, han fäktades. Med svärd i handen mötte han en eller flera motståndare och vann allt som oftast.
Om man inte räknade med att snubbla på ojämnheter i marken, eller den gången då någon kastade sitt vapen i frustration på honom och han stod förs förvirrat och sen dubbelvikt av smärtan när en träpåk kolliderade med hans mage, eller den gången när Arra skrek och han vred på huvudet.
Sanningen är att Sildar nästan jämt var bättre än sina motståndare. Han var bara varken lika kreativ eller erfaren vilket kanske gjorde honom till den lilla gruppens största nackdel i strid. Han blev distraherad lätt, han kunde inte räkna med fler faktorer än honom och motståndaren. Därimot visade han sig vara unik bland alla kända alver under Slaget om Skugghem.
'Parera, ripost, arra, utfall, Arra, undvika, blod, herregud hon blöder !''
Först förvånad men sedan road såg Mandro ur ögonvrån hur Prinslingen grep tag om en bänk som han sedan slungade med våldsam kraft mot sina motståndare varefter han rusade efter med ett ringande vrål av raseri och började slita sina fiender i stycken.
Alver hade inte haft några kända bärsärkar fram tills att Sildar kom.
Arra slogs som ett djur, hon kastade sig mot sina motståndares ben och fällde dom, hoppade upp på deras rygg bakifrån och pressade in sina fingrar i deras ögon. Hon slogs med en desperat blick i sina ögon som signalerade en djupt rotat dödsfruktan. Arra visste att hon skulle dö, hon kände döden i varje andetag hon andades. I varje hjärtslag fanns vissheten om att det kunde vara det sista.
Hon var männslig
Men sedan så såg hon på Sildars fåraktiga leende. På Mandros blixtrande ögon och visste att det inte var nog, inget kunde vara nog.
Arra slåss mot alla fiender inklusive tiden och för varje förlust försvinner hon lite mer.
Och nu några ord från vår sponsor
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 0820
Var köper du dina matvaror ifrån? Konsum
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Icke
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? mmm fiiiin bärbar dator
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Nej
När var senast någon stötte på dig? ......snyft......
Vad åt du till middag senast? stekt fisk kall sås och potatis
Kan du vissla? Jepp!
Tittade du på tecknat när du var liten? "Eeeeeen värld full av liv!"
Äger du några popband t-shirts? Nej
När flög du senast? När jag var åtta år gammal......jag är patetisk
Pratar du några andra språk? Engelska. Samt måttliga kunskar i Franska och tyska samt extremt måttliga kunskaper i Quenya och japanska
Har du gråtit offentligt? Jepp
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Vill ha stor tatuering över hela armen och skulderbladet, kan nöja mig med typ en litendolk på handflatan (satan vad ont det skulle göra)
Vad har du med dig in på bion? Popcorn och Cola
Vad har du för väder? Det är typ natt så det syns inte
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Engelska
Vilken är din favorit drink? Ojojoj hmmm måste säga en Virgin absolut screwdriver
Gillar du din boendesituation? det är trevligt
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? inte så många
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Nu..ja.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Mindre än jag borde
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 18
Tror du på liv på andra planeter? Nej
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Men tänk på att allt det här bara är ett parallellt universum och att när jag dör matyrdöden så kommer alla gråta ch sen kommer det dyka upp en svart hund som följer efter mina vänner och beskyddar dom och popcorn och apelsinjuice och jag vill dö
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Tja....om ingen fanns inärheten för att höra mitt extremt tjejiga skrik eka över landskapet
Tycker du om att krama folk? Nej, men att bara sså axel mot axel med någon eller skaka hand är trevligt. Vad som helst funkar dock så att inte folk tror man inte tycker om dom.
Äger du en digitalkamera? Ja, den är dålig (på riktigt)
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Inga som finns i verkligheten
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ja, jag blir sorgset tapper
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? ibland beroende på om jag orkade äta upp eller inte. Jag får dåligt samvete när jag slänger kött
Är du mörkrädd? Inte så att det stör men jag föredrar att vara ute när det är ljust
Tre saker du alltid har med dig? Huvud, hand och fot. Inget annat är säkert. Med handen är det till och med tveksamt
Han var så vilsen en människa kan kan bli. Hon var förlorad men äntligen fri.
Det betyder Eon böcker, det betyder äta mer färdkost än man borde och må illa. Det betyder att få ont i fötterna och impulsköp. Det betyder helt underbara saker!
Så om någon efter ca 10 kommentarlösa inlägg bestämmer sig för att ge tips på vad man gör i stockholm förutom just SF bokhandeln är jag tacksam
M-A-N-D-R-O N-A-T-T-D-O-L-K
A står för ansvarslös
N står för något
D står för dungeuns and dragons
R står för att rimma
O står för orolig
N står för nyckfull
A står för asglad
T står för tacksam
T står för trevlig (hehehehe)
D står för dumhet
O står för ond
L år för lekfull
K står för karsk
Glömska
Jag glömmer dig inte
det är allt jag har att lova
min ovärld skiftar för varje dag
och du kommer försvinna ur min värld
Jag glömmer dig inte
jag ska skapa en egen värld
där du är en drottning och jag matyr
och jag kan dö för dig på hundra olika sätt
Jag glömmer dig inte
jag gör ogjort allt du gjört
så kom och skapa mig igen
du som dödade den jag en gång var
//För det måste du veta att bara en del saker får plats i en människa. Du gjorde så att jag kunde fortsätta och skapade ett liv till mig. Det kunde du bara göra genom att sakta och omärkligt förändra mig. DU kallade ner mig till verkligheten och ändrade på mig. Du tonade ner på min stolthet, på min ärlighet och ílska. Du tog fram de stråk av rädsla, osäkerhet och självbevarelsedrift och berömde den lojalitet och sällskapsliga anda jag alltid dolt tätast kring mitt hjärta. Du dödade den jag var vännen min och jag är tacksam. Hon hade ingen framtid då utan ditt ingripande. //
Jag glömmer dig inte
utan kallar dig en gång till
ber om din närhet än en gång
och om den själ som jag kallade min
Ehlas
Hon är på sjukhuset och inser med fasa att hon inte vet hur hon kom dit.
_________________________________________________________________________________
Hon möter den som kallar sig Tim några dagar efteråt. Utan några föräldrar att vända sig till och med hennes förmyndare utomlands så tyr hon sig snabbt till den nya figuren.
Tim säger att de var vänner.
Amy tror honom.
________________________________________________________________________________________
När hon får börja gå omkring så upptäcker hon snart att allt är mycket jobbigare än hon trodde. Hon skållar sig själv när hon ska tvätta händerna. Hon rycker till av smärta när Tim kramar hennes hand för hårt och hon darrar av köld när de går ut.
Det är vår och Tim ger henne en bukett med årets första gullvivor. Han måste letat i timmar. Hon säger tack och för en stund kan hon nästan höra avlägsen musik.
Tim säger att hon inte får ge upp.
Hon vet att han menar det till sig själv.
______________________________________________________________________________________
När sommaren kommer får hon åka hem. Ljuden omkring henne är högre än vanligt och dofterna starkare. När hon går även om det bara är en liten stund så gör det ont i benen och i musklerna.
Doktorena sa att hon var utsliten.
Hon vet att hon inte sprungit mer än nödvändigt i hela sitt liv
_______________________________________________________________________________________
Ho blir förskräkt när hon hittar en pistol i sin kökslåda. Hon plockar upp den med darrande händer och blir lättad över att hon inte förstår hur man ska använda den. Hon kan hålla i den ja, men resten är en gåta.
Hon börjar bli rädd för att veta hur livet var innan hon hamnade på sjukhuset.
Ärret på hennes vänstra axel är efter en kula.
______________________________________________________________________________________
När hon möter den bleke mannen med de gyllene ögonen är hon rädd.
Han säger att Ehlas mår bra och att hon ska gå vidare med sitt liv
Hon frågar vem Ehlas är
och mannen går.
____________________________________________________________________________________
Hon frågar Tim vem Ehlas är.
Tim vägrar svara, säger att hon måste minnas själv.
Hon frågar honom om Ehlas var den som skadade henne. Var hon fick frågan ifrån vet hon inte.
Tims ögon är svarta när han säger ja.
____________________________________________________________________________________
Med den sanna kärleken är det som med spöken. alla talar om den men få har sett den
