Två korridorer baklänges

Tja efter den mycket fina tyska uppsatsen krävde Elli att jag skulle skriva en historia som hette 2 korridorer baklänges.

Vad mer kan jag säga. Här har ni dom



Skuggalver
__________________________________________________________


Sildar stirrade Mandro rakt i ögonen, en hopplös akt som var menad att uttrycka en varning, kanske till och med ett hot. Det ända han lyckades med var att verka barnslig. Mandro såg dock tillbaka med ögon lika uttryckslösa som vanligt, två guldmynts lika irisar fyllda av ointresse. Sedan log han och sa oväntat


"Två korridorer baklänges"


Sildar stirrade förvirrat på honom.


"Va?"


"Det är det du behöver gå för att både hålla koll på mig och ta dig till ungen"


Sildar uppskattade inte skämtet på hans bekostnad, med någon annan visst men inte med den farligt skarpa mörkeralven. Mandro skulle antagligen kunna döda både honom och Arra. Han hade trots allt ingen anledning att låta bli. Ingen anledning att följa med, vilket gjorde honom oberäknelig.


Sildar hade inte råd med fler risker, Arra låg därinne 2 korridorer ner och var hög på smärtstillande och lugnande. Hon hade inte råd med fler risker.


"Behöver jag det" Han förväntade sig egentligen inget svar på frågan. Inte ett ärligt sånt i alla fall.


"Ja, det behöver du." Mandro var plötsligt bara någon handbredd framför honom


"Jag är här på grund av att jag vill. Det är det enda du kan lita på." Han log farligt, förnöjt och över allt annat roat.


"Du tror du kan göra precis vad du vill eller hur?" Sildar gick undan från Mandro, högalven hade aldrig klarat av att folk trängde sig in på hans privata område. 


"Nej" Han följde efter steg för steg "Jag tror jag kan göra precis vad jag kan"


Sildars hjärta skenade, han kände sig som om en enorm avgrund väntade på att svälja honom vilken sekund som helst. Var det så här Arra kände sig? Mörkeralvens retfulla och överlägsna sätt hade hon hanterat så väl att han nästan trodde hon tyckte om det. Mandros rovdjursögon borrade sig ner i Sildars inre och grävde fram alla svagheter han kunde hitta.


"Jag tror" kommenterade Mandro "Att om jag helt plötsligt bestämde mig för att ändra prioriteringar" Sildar hade backat in i väggen nu, utan någonstans att ta vägen. "Skulle det inte bara bli du som led av det eller hur?"


Ett outtalat hot, en risk mot den som var hans själ.


"Du rör henne inte!" Morrade han tillbaka med lysande ögon.


Det finns ett alviskt uttryck som är så gammalt att det finns hos både mörker- och högalver. Det heter Här Står Jag. Det betyder att man bestämmer en punkt man inte viker från. Det handlar om självrespekt och ståndaktighet.


Den som viker efter en sådan markering har ingen heder.


Han kände den doft som var Mandro, så nära var dom. För ett ögonblick undrade han om mörkeralven ens behövde andas så stilla verkade han stå.


Mandro vände sig helt plötsligt om och gick tillbaka uppför korridoren efter en långt och beräknande ögonblick.


"Du är framme prinsling!" Ropade han glatt över axeln. När Sildar förvirrat såg på dörren som skiljde honom från Arra hörde han ett högt och överraskande irriterande skratt från Mandros håll.


Sildar hade just gått två korridorer baklänges.


Strid

Mandro behövde aldrig  försvara sig. Han såg bara till att inte vara där hugget skulle träffa. Han var en skrämmande syn i strid för de som än slogs mot honom för att vetskapen om att de inte kunde hindra honomverkade bara göra honom bättre. Han blev inte sårad. Han parerade inte. Aldrig hördes klangen som skapas när metal möter metal.

Han steg över de som stod nere på marken, som en slags avlägsen gudom eller en ointresserad demon slogs han. Han verkande inte fundera så mycket över vad som skedde runt honom, det visste han redan.

Det krävdes en kombination av Arra, Sildars blod och en av hans egna dolkar som användes mot honom för att få honom intresserad.



Sildar slogs inte, han fäktades. Med svärd i handen mötte han en eller flera motståndare och vann allt som oftast.

Om man inte räknade med att snubbla på ojämnheter i marken, eller den gången då någon kastade sitt vapen i frustration på honom och han stod förs förvirrat och sen dubbelvikt av smärtan när en träpåk kolliderade med hans mage, eller den gången när Arra skrek och han vred på huvudet.

Sanningen är att Sildar nästan jämt var bättre än sina motståndare. Han var bara varken lika kreativ eller erfaren vilket kanske gjorde honom till den lilla gruppens största nackdel i strid. Han blev distraherad lätt, han kunde inte räkna med fler faktorer än honom och motståndaren. Därimot visade han sig vara unik bland alla kända alver under Slaget om Skugghem.

'Parera, ripost, arra, utfall, Arra, undvika, blod, herregud hon blöder !''

Först förvånad men sedan road såg Mandro ur ögonvrån hur Prinslingen grep tag om en bänk som han sedan slungade med våldsam kraft mot sina motståndare varefter han rusade efter med ett ringande vrål av raseri och började slita sina fiender i stycken.

Alver hade inte haft några kända bärsärkar fram tills att Sildar kom.



Arra slogs som ett djur, hon kastade sig mot sina motståndares ben och fällde dom, hoppade upp på deras rygg bakifrån och pressade in sina fingrar i deras ögon. Hon slogs med en desperat blick i sina ögon som signalerade  en djupt rotat dödsfruktan. Arra visste att hon skulle dö, hon kände döden i varje andetag hon andades. I varje hjärtslag fanns vissheten om att det kunde vara det sista.

Hon var männslig

Men sedan så såg hon på Sildars fåraktiga leende. På Mandros blixtrande ögon och visste att det inte var nog, inget kunde vara nog.

Arra slåss mot alla fiender inklusive tiden och för varje förlust försvinner hon lite mer.
 

Och nu några ord från vår sponsor

Vilken svordom använder du mest? Hmm...fan
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 0820
Var köper du dina matvaror ifrån? Konsum
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Icke
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? mmm fiiiin bärbar dator
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Nej
När var senast någon stötte på dig? ......snyft......
Vad åt du till middag senast? stekt fisk kall sås och potatis
Kan du vissla? Jepp!
Tittade du på tecknat när du var liten?  "Eeeeeen värld full av liv!"
Äger du några popband t-shirts? Nej
När flög du senast? När jag var åtta år gammal......jag är patetisk
Pratar du några andra språk? Engelska. Samt måttliga kunskar i Franska och tyska samt extremt måttliga kunskaper i Quenya och japanska
Har du gråtit offentligt? Jepp
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Vill ha stor tatuering över hela armen och skulderbladet, kan nöja mig med typ en litendolk på handflatan (satan vad ont det skulle göra)
Vad har du med dig in på bion? Popcorn och Cola
Vad har du för väder? Det är typ natt så det syns inte
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?  Engelska
Vilken är din favorit drink? Ojojoj hmmm måste säga en Virgin absolut screwdriver
Gillar du din boendesituation? det är trevligt
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? inte så många
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Nu..ja.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Mindre än jag borde
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 18
Tror du på liv på andra planeter? Nej
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Men tänk på att allt det här bara är ett parallellt universum och att när jag dör matyrdöden så kommer alla gråta ch sen kommer det dyka upp en svart hund som följer efter mina vänner och beskyddar dom och popcorn och apelsinjuice och jag vill dö
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Tja....om ingen fanns inärheten för att höra mitt extremt tjejiga skrik eka över landskapet
Tycker du om att krama folk? Nej, men att bara sså axel mot axel med någon eller skaka hand är trevligt. Vad som helst funkar dock så att inte folk tror man inte tycker om dom.
Äger du en digitalkamera? Ja, den är dålig (på riktigt)
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Inga som finns i verkligheten
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ja, jag blir sorgset tapper
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? ibland beroende på om jag orkade äta upp eller inte. Jag får dåligt samvete när jag slänger kött
Är du mörkrädd? Inte så att det stör men jag föredrar att vara ute när det är ljust
Tre saker du alltid har med dig? Huvud, hand och fot. Inget annat är säkert. Med handen är det till och med tveksamt

RSS 2.0