I didn't fight all the way up the food chain to be a vegetarian

Crackfics, denna kaotiska kategori. En av de få kategorier av fanfiction jag kan beundra å avstånd men som jag avhåller mig från både att skriva och läsa.

Ni måste förstå mitt tankeförlopp när jag skriver. Jag måste hela tidnen ha samma motivation som när jag började enda anledningen att jag kan fortsätta med skuggalver då och då är att den alltid finns där. Alltid för mindre saker går det inte ens om jag försöker jag skriver om och skriver om utan att komma någonstans.

Crackfic: naruto är en galen vetenskaps man, nej ny ide efter ett halvt A4. Naruto är försökskanin åt en galen vetenskapsman och liknar gadget. Nej vänta nu perfekt ide Naruto har kontakter i undre världen som hjälper honom med högteknologiska (från ninjavärldens synvinker) pryttlar i utbyte mot hjälp att testa ut dom i fält, att han utför vissa uppdrag osv
Problemet är att omjag håller ut och ihärdar kan jag som mest kraa ut 3-4 A4 seriös historia ur det här oavsett om jag försöker skriva en crackfic eller inte.

Jag är helt enkelt inte bra.

Dumbledore i fanfiction är en mycket varierad karaktär. I vvissa är han en manipulativ och beräknande gammal man. Utnyttjar utan hänsyn och hänsyn de andra karaktärerna tills de gör uppror. Han offrar allt och alla i ett personligt krig mot Voldemort.

I annat fall är han en helgonlik man, en självuppoffrande matyr för den goda sakens skull. I de flesta fall är han en blandning. Det roliga är att jag inte tycker att någon av tolkingarna är helt fel. Han är helt enkelt en karaktär som är lätt att vinkla.

Dumbledore visar sig mer manipulativ för varje år som går. Jag undrar om författarinnan planerade att han skulle bli det redan bok 1-3? Det finns faktiskt lettrådar och jag har inte fuskat utan tänkt själv. Tänk på när Hagrid påpekar att Fudge rådfrågar Dumbledore varje dag. Misstänkt. Sättet han arbetar runt skolansstyrelse osv.

Jag tycker om en manipulativ Dumbledore mer än helgonet jag tycker inte om helgon för att vare ärlig.

(Jag har faktiskt inget mer att säga)

Tobi startar härmed officiellt ett nytt projekt Jag lovar härmed att skriva 28 stycken 200+ ord texter om dom. Ni ska ge mig ett ord för vaje bokstav (starta på A) och jag skall varje dag (så länge jag blir matad med ord vill säga) svara och skriva på en ledig stund. Det kan bli vad som helst Fanfiction, något med skuggalvs karaktärer något verkligt eller psudo-verkligt det får ni (och jag) se!

Jag hoppas vi får in något i annat fall är morgondagens ord Aska

Underbar serie underbar serie, här under är minatyrer till t-shirtar jag skulle vilja ha

Ibland tänker jag på föräldraskap och blir rädd för mig själv. Jag tror att jag läser för mycket böcker, barnen där är trevligre än i verkligheten.

Dessutom tror jag aldrig jag blir mor, bara tanken är äcklig. jag skulle därimot tycka om att vara faster, gudmor eller liknande. Singelföräldrar får inte adoptera, och jag skulle nog inte kunna offra så mycket av mig själv.

Jag vet inte vad det beror på men jag har alltid varit mer eller mindre besatt av termer som hem och familj. Inte lekar som mamma-pappa-barn utan snarare den japanska termen Nakama när jag var liten, fast då visste jag inte vad det var.

Människor som inte nödvändigtvis tycker om varandra men som ändå kan lita på varandra vad som än händer. Människor vars liv är så tätt samanbundet med ens eget att man inte behöver tänka på skillnaden. Mina lekar var störande och antagligen inte särskilt hälsosamma men medan jag låg i bilen och upplevde leken på ett sätt som jag nu tycker är mer än läskigt och som jag är glad att jag förlorat.

 Jag lekte att jag blev kidnappad av biltjuvar som sedan var tvugna att ta hand om mig. Familj.

Jag lekte att jag var föräldralös och var med ett gäng föräldralösa som parasiterade på samhället. Familj

Jag byggde kojor och föreställde mig snön utanför och hur jag fiskade och jagade för min föda. Samlade in bär och rötter. Hem

Jag lekte att min storebror tog hand om mig, att gangsters hade mig som gisslan och tränade mig till att döda folk medan försökte befria mig. Familj

Jag lekte lekar om blod och tragedier och lojalitet större än livet och nu skriver jag istället hstorier om dom. Historier om svält och om symboliska gester och vinterns kyla och sommarens hetta och ord som inte funkar annat än innanför pannbenet.

Jag är bara glad att jag distantierat mig. Jag är ganska säker på att det inte skulle vara sunt annars. Jag ser inte mig själv som huvudperson längre, och dagdrömmar om en laglös värld och blod under naglarna har ändrats. Dom har blivigt drömmen om en lägenhet med mig som ägare, om rum med mjukt gula tapeter och träpaneler och små glasprismor som hänger från taket. De inkluderar mörk fuktig jord och blommande växter istället för små barn ensamt döende i en snöstorm. Barnen är inte längre skadade eller döende utan min brorsdotter som jag tar hand om över en vecka, mina elever eller bara helt enkelt min vän.

Jag har alltid varit någolunda hiearkiskt sinnad och gruppar ganska grovt folk i jämlikar under eller över. Inte för att jag är bättre eller sämre. Det är helt enkelt så det är. En chef, min mor eller en lärare är över. Mina klasskamrater är jämlikar och små barn är under. De under tar man hand om, de över lyssnar man till (även om man inte lyder) och man stöder ens jämlikar. Det här är inget system jag tänker på eller formulerar ofta. Det är bara en av sakerna jag vet om mig själv. Det är som jag ser det inget problem och varken hjälper eller hindrar mig.

Jag är nöjd och tillfreds med det mesta numera och när vintern kommer ska jag drömma sommardrömmar så ofta jag kan. Om jordgubbar och fält av död brun jord som går att springa över i en evighet och svarta vatten som aldrig tar slut, att sova ihoprullad i skuggan. Jag ska drömma höstdrömmar om äpplen och vindruvor, om att gå på en matta av hala blöta löv, om köttgrytor med morötter i och mustig smak, om lajv och om att se människor som tycker om mig varje dag.

Och så kanske jag ska drömma om små händer som försöker gripa ett av mina fingrar, om envarm tyngd i famnen och om att bli väkt av panikartade skrik och ha möjligheten att lugna dom. Jag ska drömma om att ta hand om andra varelser, om en grupp kattungar som sommnat i en hög och om kunna ha något som aldrig helt tas ifrån en.

Det är ganska löjligt men sån är jag och om jag känner mig själv rätt så kommer jag vara nöjd med en skaplig etta och en fågel att prata med.

Men jag ska drömma om band mellan varelser och lova mig själv att aldrig mer vara ensam.




Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.
- Att döda ett barn

Nu börjar sommarlovet ta slut och min första skolstart i Naturhummanistiska, mitt sommarlov har gått åt till att må dåligt både rent ut sagt den förkrossande nyheten av att stora kvantiter glass får min mage att evakuera området (DÅLIGT). Och sedan hur emo jag har varit hela sommaren. Hösten verkar inte bli bättre. Jag har noll energi och noll motivation men nu ska mamma komma hem och då kommer allt plötsligt att vara tvungen att gå undan.

Jag orkar inte.

Jag undrar varje dag om alla misstag jag gjorde igår och dagarna före det ska komma nedbrakande och jag ....


jag är väldigt trött, klockan är tre på natten vilket kan förklara stämmningen i inlägget (vad fort tiden går när man läser fanfiction!)


Godnatt

Baba yetu, yetu uliye
Mbinguni yetu, yetu, amina!
Baba yetu, yetu, uliye
Jina lako litukuzwe.
(x2)

Utupe leo chakula chetu
Tunachohitaji utusamehe
Makosa yetu, hey!
Kama nasi tunavyowasamehe
Waliotukosea usitutie
Katika majaribu, lakini
Utuokoe, na yule, milelea milele!

CHORUS

Ufalme wako ufike utakalo
Lifanyike duniani kama mbinguni. (Amina)

CHORUS

Utupe leo chakula chetu
Tunachohitaji utusamehe
Makosa yetu, hey!
Kama nasi tunavyowasamehe
Waliotukosea usitutie
Katika majaribu, lakini
Utuokoe, na yule, simama mwehu

Baba yetu, yetu, uliye
Jina lako litukuzwe.
(x2)
Detta ovanför är en underbar afrikansk psalm. Hade vi sådana i Svergie hade jag gått till kyrkan!

Hade roligt hos Emma igår, och när jag gick till Elli sen. Länsade hennes dator med Babrick så nu har jag mycket manga att läsa!

mandlade mat idag, livsnödvändigheter. Ska bo ensam idag och det fanns inget som inte var på burk i kylskåpet. Så jag åkte in till Maxi och inhandlade följande


Cafe de Pari (stavas typ så) Pulversås
mjölk
Bröd
Ost
Baconost på tub
Vattenmelon
Bananer
Bacon
Kyckling
Jasminris

Bar kassarna i två kilometer hem, inte trevligt. Listan är inte lång men den var tung.

Imorgon ska jag gräva upp lite potatis och morötter ur mammas land och göra en bacon ocgh rotfruks brunch.


Tobi Teori: Allt kan stekas om man uppmuntrar det lite.


ps. Har även skaffat mig en extern hårddisk. Han heter Bobrick.

Ibland förvånas man över hur djurlik man är. Hur man vill lägga sig på rygg eller krypa ihop för att visa att man inte är ett hot. Jag kan få det som en bild ibland när jag dagdrömmer. Flera av mina IiHH (Inne i Huvet Historier) har baserats på en snabb varelse som språnger på2-4 ben. Tar stöd av armarna och riversig runt hörn. Kryper ihop för att få värme i kalla vinternätter och misstänktsamt vädrar i luften efter fara.

Jag tror att alla människor i grunden vill att livet ska vara simpelt och utan alltförmånga val. Vill ligga utsträkt på en stenhäll på våren och låta solen jaga bort frostensgrepp om dig. Att springa i en natt där rengnet vräker ner kasta sig upp i luften och skrika ut sitt upror mot gudar djävlar och alla varelser som vandrar den här jorden. Vill vara segerrik och stolt, jaga i flock och njuta av späda björklöv.

Men vi är människor och även om vi alla kanske tänker på det här ibland  har vi funnit saker som ersättning.

Ändå snurrar jag alltid ett varv när jag ska lägga mig i högt gräs. Och ligger kvar någon extra sekund när jag blivigt nerbrottad. Tycker om små grottliknande platser där jag kan bevaka enda ingången/utgången. Det är definitivt inte instinkt eller något sådant. Det är inte bara symboliska val eftersom jag aktivt känner mig rätt obehaglig om jag går emot det. Det är kanske helt enkelt vanor.

Och emellan vanor och instinkt så låter vanor bättre.

Titta på honom, jag vill ocksåkunna skirika coolt, som typ


"give them nothing, but take from them everything"   

Inför prov



"This! Is where we hold them! This is where we FIGHT! This! Is where THEY DIE!"   

när ettorna försöker ta sig in i skolan



"Now for WRATH! Now for RUIN! AND THE WORLD'S! ENDING!"          

innan uppvärmingen på idrotten



"FREEEEE-DOMMMMMM!!!!"                 

när skolan slutar


"I HAVE HAD IT! WITH THESE MOTHERFUCKING TESTS! ON THIS MOTHERFUCKING SCHOOL!"

Innan jag dräper rektorn



"THAT! IS!! NOT!!! MY!!!! COW!!!!!"             

  ingen aning men kan säkert bli använbart



ONE IS ALL! ALL IS ONE!                 

Försöker övertala klassen att följa mig



"Search and destroy! Search and destroy!"      

Jakten efter Obetna

För det första om jag fryser på natten kan jag aldrig bli varm under dagen, det är bara så det är.

Mina panikreaktioner är hyperventilerande i korta intervaller och desperat klingighet och pratsamhet.

Hur vet jag nu det här? Jo det första (det med kylan) har att göra med att det var kallt i mitt rum inatt och jag inte fick tag i en filt.

Det andra har att göra med att jag fick reda på att vår gammla granne och min gammla barnvakt Siv dög 0930 den 12 juni.



Stå inte vid graven trött
var inte sorgsen du blir bara nött
jag är vinden i ditt öra
Som du aldrig kommer röra
jag är marken när våren är nära
jag är sjöarna du hade kära
Jag är elden som aldrig dör ut
mitt liv har börjat, ej tagit slut

så stå inte vid graven trött
jag är inte där -har inte dött


Min variant av en dikt jag hörde på morden i midsommer en gång för länge sedan. Jag har översatt den och ädrat den efter mitt vaga minne.

Spike: If every vampire who said he was at the Crucifixion was actually there it would've been like Woodstock. I was at Woodstock. I fed off a flower person and I spent six hours watching my hand move.

Ohhh jag hatar skuggalver, om jag kan komma 4-5 år tillbaka i tiden skall jag döda mig själv för att undgå detta. Rätta stavfel, klart. Rätta uruselt språkbruk, fantasi som en höstack osv...inte riktigt. Jag har nästan fått 4 A4. Dock har jag bara rättat 3. Detta är hemskt. Jag hittade dessutom en hel jäkla massa fula teckningar där hälften såg ut som maskar med hår och andra hälften barbiedockor med ärr och förlorade kroppsdelar, detta är hemskt. Dikter också dussintals! och olika verisioner av historien. Hitills har jag tre barmhärtigt nog så verkar de bara vara ett par sidor långa ialla fall, och uppföljaren. Jag kallade den Blodbarn och herregud vad jag var D-Å-L-I-G!

Ohh sådan huvudvärk nu ska ni få se på en ut av dom i alla fall. Jag plockade ut en som inte var så dålig att jag måste skämmas för mycket i alla fall. Jag tror den var ämmnad till huvudpersonen i Blodbarn men är inte säker

så tom
så trött
så sårad
så nött

blir utskälld
blir sårad
blir gammal
blir fårad

mötts av blickar
möts av ord
möts av tårar
möts av mord

framtiden kommer
alltför fort
snart är allt över
allt är gjort

vad blir det av mig
ingen frid
jag kommer ge mig
utan strid