Man and beast lay hurt and screaming, Men must die when Kings are dreaming!

Ibland förvånas man över hur djurlik man är. Hur man vill lägga sig på rygg eller krypa ihop för att visa att man inte är ett hot. Jag kan få det som en bild ibland när jag dagdrömmer. Flera av mina IiHH (Inne i Huvet Historier) har baserats på en snabb varelse som språnger på2-4 ben. Tar stöd av armarna och riversig runt hörn. Kryper ihop för att få värme i kalla vinternätter och misstänktsamt vädrar i luften efter fara.

Jag tror att alla människor i grunden vill att livet ska vara simpelt och utan alltförmånga val. Vill ligga utsträkt på en stenhäll på våren och låta solen jaga bort frostensgrepp om dig. Att springa i en natt där rengnet vräker ner kasta sig upp i luften och skrika ut sitt upror mot gudar djävlar och alla varelser som vandrar den här jorden. Vill vara segerrik och stolt, jaga i flock och njuta av späda björklöv.

Men vi är människor och även om vi alla kanske tänker på det här ibland  har vi funnit saker som ersättning.

Ändå snurrar jag alltid ett varv när jag ska lägga mig i högt gräs. Och ligger kvar någon extra sekund när jag blivigt nerbrottad. Tycker om små grottliknande platser där jag kan bevaka enda ingången/utgången. Det är definitivt inte instinkt eller något sådant. Det är inte bara symboliska val eftersom jag aktivt känner mig rätt obehaglig om jag går emot det. Det är kanske helt enkelt vanor.

Och emellan vanor och instinkt så låter vanor bättre.

Kommentarer
Postat av: Elli

Här kommer årets sensation!



...



...



Människor är djur.



Väldigt mycket djur faktiskt. Väldigt mycket homo sapiens. Det finns fem saker som skiljer människor från andra djur: religion, humor... äh, men det var inga märkvärdiga saker i alla fall. Religion är i grunden en grupp människor som delar samma vanföreställning.



Jag blir så irriterad när personer ser ner på mig för att jag är vegetarian och säger saker som



"Blir set inte fel när man tillskriver djur mänskliga känslor?"



Sen när hade människor ensamrätt på kärlek och sorg, skräck och lidande? Grundläggande instinkter som de är precis lika påtagliga för en gris som för en människa.





Det här är på inga sett menat som en diss, fast det förstår du väl. Ibland vill man bara skriva av sig.



Jag ska kolla upp det där om torsdagen snart! Vi ses kanske!



/ Elli

2008-07-29 @ 09:47:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0