I didn't fight all the way up the food chain to be a vegetarian

Okej detta är en novell jag hittade i mina skolböcker från högstadietiden. Den verkar handla om en tonårsmor av något slag. Eftersom jag har skrivigt den så är ungen antagligen inte hennes "från början" så att säga. Jag tycker den var lite gullig och det enda jag ändrat är ungens namn. För en unge so heter Lia är mer än vad jag står ut med nu när jag träffat justt en Lia i verkliga livet.

Igen ser du dig själv bara stå
medan alla andra springer på
tappar de bördor du bar
du föll ihop, du stannar kvar

av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla

De pratar om dig varje dag
och ibland när du blir hög
tror du att du aldrig var svag
men ändå aldrig dög

av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla

gående under dunkla valv
gyllene ögon som katten
för varje fotsteg hörs dova skalv
han vandrar ensam genom natten

av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla

flickan som med blod av bläck
skapar världar av smärta
flickan skriver sorgset fräckt
som om ingenting kan räcka

av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla                                     

===================================================================

? Kom igen nu vi är sena! Ropade jag yrvaket uppför trappen medan jag gick lös på en banan och en kopp med svampsoppa. Det hade gått exakt 1 minut och 7 sekunder sedan väckarklockan ringt och det var ungefär en halvtimme sedan den borde ha gjort det. Jag ignorerade min fot som sände irriterande signaler för att visa att den i alla fall inte vaknat och stövlade upp för trappen för att väcka den andra medlemmen i min lilla familj som inte ville upp i tid. Jag sköt upp dörren med min sovande fot och klev in i rummet. Orange väggar nästan lyste mig i ansiktet med sin brist på hänsyn. Jag svepte det sista i koppen och ställde ifrån mig den på en byrå. Den kopp som redan stod där påpekade diskret med sin närvaro att det var tisdag idag.

Tisdagar var dåliga!

Jag hoppade vigt (för att vara på morgonen i alla fall) över en hög med kläder och fram till sängen. Lämpligt nog stack det ut en hand ur högen med täcken. Det är bara att ta tag och dra? skoningslöst. En gnällande hög föll ut och rullade genast ihop sig till en hög. Gjorde allt i sin makt i ett instinktivt försök att bevara den värme och stillhets som berövats henne.

För ja den lilla högen innehöll trots allt ännu en individ av det kvinnliga könet om än en lite mindre version än den som stod ovanför med ett triumferande flin. Dunigt vitt hår täckte huvudet och ett par stora grå ögon döljes just nu bakom hopknipna ögonlock för att stänga ute tidigare nämnde triumferande figur.

Den unga kvinnan (det vill säga JAG) hade ingen tanke på att låta henne lyckas.

Jag drog upp den slappa lilla kroppen och bär ut henne, det är bara att trycka ner henne på en stol och lägga den halvätna bananen framför henne.

? Äta, nu. Beordrar jag allvarligt innan jag stormar in i badrummet. Efter ytterligare språng för at undvika tvätt plockar jag upp en borste och börjar brutalt misshandla den patetiska varelse som på andra brukar kallas frisyr. Spegelbilden visar en tjej som kanske eller kanske inte är myndig. En glugg efter en saknad tand och en lugg som stod rätt utåt som en skärm förstörde intrycket de lugna ögonen ingav. Detta tillsammans med jeansen som hade lagom många hål och en urtvättad t-shirt skulle få vilket modeorakel som helst att ta självmord.

Stormade ut igen tog ett par halstabletter för andedräktens skull nu när det inte fanns tid för annat. Barnet satt som förut men bananen var borta, ett klart tecken på att hon var både vid liv och vid medvetande. Jag föste in henne i badrummet och skvätte kallt vatten i ansiktet på den lilla. En enkel men effektiv metod för stressade föräldrar.

-Renya, byt kläder nu! Ropade jag över axeln medan jag rusade vidare i huset och lämnade dunbollen att ta hand om sig själv föste ner mina egna böcker i en ryggsäck, tog även hennes och slängde ner två bananer till så att hon skulle ha något att äta när hon vaknade på riktigt. På med jacka, på med skor, väskor över axeln och vända sig om. Precis som den skulle va kom Renya utspringande ur badrummet iklädd ett grönt linne med en fjäril på och svarta byxor. Hon hoppade upp mot mig och jag tog emot henne. Svepte upp den lilla i famnen. Öppnade dörren med en fri han kom ihåg att ta även den lillas skor. Axeln värker, axeln värker! Låsa dörren tog ett par dyrbara sekunder balanserande och hela tiden förvänta sig att tappa balansen och falla ihop i en hög. Tog altantrappan i ett språng och rammade upp grinden när jag väl kom fram till den. Bussföraren såg mig och väntade sympatiskt nog med att åka tills jag var ombord. Jag satte försiktigt ner ungen på ett säte och lät väskorna glida av axeln innan jag betalade bussföraren. Ignorerade mina medpassagerares blickar medan jag hjälpte den lilla på med skorna. Räckte henne tillslut sin ryggsäck och mötte hennes nöjda blick.

-         Vilken buss ska jag med? Frågade hon lugnt.

-         jag vet inte än, 14.23 eller 14.50 jag viftar i fönstret.

-         K

Renya ler med hela ansiktet och ger mig en kram. Varför vet jag inte men varför inte? Hon mumlar försiktigt in i mitt öra.

-         Vad sa du undrar jag försiktigt, lirkande.

-         Vill inte vara där

Aha, var där känner vi till. Fritis med ett namn som är käckare än platsen. Jag gillar det inte heller med det är bättre än alternativet.

-         Jag är sorgsen min vän men dit ska du. Vi har inget bättre val du och jag.

-         Men jag gillar det fortfarande inte. Grå ögon möter mina gröna.

De grå verkar plötsligt större än de borde vara.

     ? Jag har aldrig och kommer aldrig att begära att duska gilla det. Bara att du ska gå dit

Hennes hållplats närmar sig snabbt och jag släpper taget om det käraste jag har och ser henne röra sig fram mot skolbyggnaden. Själv följer jag henne med blicken tills bussen svänger runt ett hörn.

Fredag kl. 1600 åkte mamma hemmifrån. Jag är nu inne i min 27 timme utan att ha tagit ett steg utanför dörren eller att ha sagt ett ord till en annan människa. Jag har ätit två paket nudlar drukigt otaliga liter vätska istället för att äta. En liter apelsinjouice, 2 liter mjölk, 1 och en halv liter cider och en stor mängd vatten. Det kanske låter äckligt men om man mickrar vad man än ska dricka innan kanske det smakar som helvetets avfall men det fyller upp och man blir mätt.

Jag har lämnat tv på även när jag sitter vid datorn. Det gör att jag inte reagerar på alla de där små ljuden som finns i trähus. Jag har dushat 4 gånger och tagit ett bad en gång. Jag har inte tråkigtt menhar funnit mig tillrätta i det där stadiet där timmarna flyter förbi utan hjälp. Jag spelar lite tetris, går och dricker något, läser fanfiction, går på toa, varge period av läsande eller dataspelande pågår i timmar. Jag tar en paus var femte timme för en tupplur men kör i annatfall dygnet runt. Det tar bara några timmar utan sällskap för att det här systemet ska falla på plats.

Jag undrar hur länge jag skulle kunna hålla igång det här utan att bli galen? Rent tekniskt sätt så vet jag att jag en gång isolerat mig i över fyra dygn utan att sätta en fot utanför dörren. Men då hade jag mer telefonkontakt med tanke på att mamma inte ringt nu. Hon glömnde sin mobil hemma den här gången. Det är kusligt tyst trots tvn i huset. När jag använder tangentbordet efter ett par timmar så är det märkligt högt och även om inte direkt barfota fötter ekar så är ändå varje steg tydligare än det borde. Man får en helt annorlunda känsla av självkontroll. Om det blir riktigt varmt i sommar och jag lyckas skaffa sommarjobb så kommer jag i slutat i den sista sommarvärmen ta tid att campa själv någonstns vid en halvfin sjö där jag får vara ifred. Jag kan drömma om att klädbada och sedan byta kläder för att låta de blöta ligga på tork på gräset. Använda spritköket för att laga enkel mat. Grilla korv vid en allmän grill kanske? Om det ska vara tillräckligt för att jag ska trivas utanför så kommer det vara en jävla stor brandfara. Jag kommer vara där i några dagar inte göra någonting annat än att existera. Jag kan inte vara helt lugn bland människor. Finns rörelse i min närhet måste jag bidra jag kan inte vara tyst i en konvversation. Jag kan inte vara lat i en lagsport. Men när jag är komplett ensam då är det bara att se tiden rinna iväg.

Det beror någ på att det är andra mäniskor som skapar tiden. De stunder utan dom flyter förbi utan behov att ta hand om sig själv mer än de mest påträngande behoven av att inte vara för hungrig eller för trött. Det är en mycket, MYCKET emo beskrivning men så är jg ju lite underlig till mods nu så ni får stå ut era bastarder. Vi ses

-

Yami: "Think - what would your brother say if he saw you now?"
Flashback Seto: "Well done, Mokuba.  Now steal something from Joey, too."
Yami: "Okay, but what would he say if he wasn't a complete doushbag?"

Bakura: "Soon, I'll be the only character left.  I've always wanted my own cartoon.  I think I'll call it ?Zorc and Pals'."
 

Ryou: "Gangway!  Women and she-males first!  ...Oh, bollux!"
Yugi: "It got Bakura!"
Tea: "Good!"

Seto: "Without Exodia, you don't stand a chance against my three Blue Eyes White Dragons."
Yami: "Well, at least I'm not adopted!"
Seto: "...What did you just say?"

Yami: "Hey everyone!  Look at me!  I'm Seto Kaiba!  I have a dragon fetish and I sound like Brock from Pokemon!"

Grandpa: "You don't care about me!  You put me in an old folks' home!"
Yugi: "What?!  No I didn't!"
Grandpa: "What?"
Yugi: "Grandpa, Pegasus kidnapped you and put your soul in a card."
Grandpa: "What?"
Yugi: "...Grandpa, is your hearing aid switched on?"
Grandpa: "Hold on a minute, I don't think my hearing aid's switched on."

Tea:  "Hey you guys!  Something important is happening!"
Yami: "Blah blah card games blah."
Pegasus: "Blah blah attack mode blah."
Yami: "Blah blah blah blah blah."
Pegasus: "Blaaaaaaaah."
Tea: "Whoops, I was wrong."

Yami: "Couldn't I just Mind Crush him?"
Yugi: "You can't fix all your problems by Mind-Crushing people."
Yami: "Oh, come on.  Just one little Mind Crush, it'll barely hurt him."
Yugi: "No!  Bad pharaoh!  No Mind Crush!"
Yami: "You never let me have my way, do you?

Yugi: "Spirit, you'll have to take over!  I'm too weak!"
Yami: "Oh, come on, you can take him."
Yugi: "No, really, I think I'm dying here!"
Yami: "Don't be such a drama queen!"
Yugi: "Spirit!  Tell... Tea... I love her..." *faints*
Yami:  "No, Yugi!  You can't be dead!  If you were dead 4Kids would have censored it!"

Bakura: "Cards?  Where we're dueling, we won't need cards.  We're going to duel with ancient Egyptian laser beams!"

Yugi: "Whenever Kaiba smiles, a puppy dies.

Seto: "Are you trying to tell me that Yugi and I are destined to play card games for eternity?"
Ishezu: "Yes."
Seto: "Best. Destiny. Ever."

Ishezu: "Unfortunately, we will never know who won that fateful duel, because the name is hidden by ancient Egyptian spoiler tags."

I dag la jag Taro. Nyckel en läggning som inte inriktar sig mot någon särskild fråga eller relation utan mer handlar om att tänka över sig själv

1. Det som är undanträngt. Tidigare liv.  I öst där den här sortens tarolek kommer ifrån tror man att allt liv överlappar varandra. Att man vid varge återfödelse för med sig en liten bit av det gamla. Att detta är undanträngt behöver inte vara praktiskt från ett tidigare liv. Det kan också vara någonting från tex barndommen eller en annan tidsperiod jag har förträngt.

2. Yin min kvinnliga (passiva) sida. Lekfullhet. Lekfullhet är ett kort som man direkt ser vad det står för., specielt i ett samanhang där det handlar om saker som egenskaper och dylikt. Att detta är min passiva sida enligt kortet menas att det intte är något jag är direkt medvten om. Det handlar inte om något tydligt, det bara finns i e flesta av mina handlingar (enligt kortet i alla fall :)
 
3. Min manliga (aktiva) sida   Is-olering (inte felstavat står det på kortet) Min aktiva sida handlar om beslut jag fattar. Saker som går att skilja ut och enligt denna läsning så har jag en sak för att avskilja mig själv.  Det är alltså inget som ÄR eller som KOMMER hända. Det är något som jag av någon underlig anledning verkar sträva efter. 

4. Att kontemplera över. Att kontemplera  är ett fördjävligt ord och jag svär att aldrig använda det igen, det betyder något i stil med 'att fundera/jobba med'. Där hamnade utanförskap och om jag är den ända som ser en koppling till is-olering så kommer jag skämmas över erat intelekt, skärpning. Eftersom min aktiva sida (tydligen) is-olering försätter mig i sitationer där jag inte trivs tack vare att min passiva sida inte får utlopp så är det någonting att jobba med. Att kunna avlägsna sig från människor mindre men ändå inte låta sig övervälgas så att båda mina sidor(herre gud vad schizofrent)kan trivas och frodas.

5. Insikt om kroppen. Insikten om kroppen blir kamp kortet som jag har lite svårt att tyda. Eftersom jag la en privat läggning har troligen kamp attgöra med en kamp inom mig av något slag, och när det gäller kroppen kan det handla om rena fysiska saker som tex ett ärr som värke när det är kallt.                                                                               

6.Insikt om hjärtat. Insikten om hjärtat blev förändring, det handlar not inte om en förändring av personer utan om en dallmän förändring. Hjärtat har inte bara med kärlek att göra utan de flesta känslor som inte baserar sig på logik. Det kanske håller på att få större inflytande på mitt liv, eller mindre.. Kanske det går vidare från något gammalt eller kommer in i en nya fas? Vem vet.

7. Insikt om mitt innersta väsen. Pånyttfödelse är vad det låter som och förstärks av kortet för hjärta. Mitt inre verkar vara satt i rörelse av något slag och komflikten mellan min kpassiva och aktiva sida kan också spela roll. Det verkar visa en något  ostabil framtid som med lite tur kan leda till en annan sitation

8 Medvetenhet, förståelsen. Min förstelse är Mod. Det kanske är det jag måste ha för att gå igenom den här föräändringen? Eller också kanske det har med omgivningen att göra, beware of the Tobi who is playful. 


                                                                                               8. Mod
                                                                            5. Kamp    6. Förändring      7. Pånyttfödelse  
                                                                                               4. Utanförskap
                                                                                               2. Lekfullhet        3. Is-olering
                                                                                               1. Tidigare liv


Slut

Never make a promise or plan
Take a little love where you can
Nobody's on nobody's side
Never stay too long in your bed
Never lose your heart, use your head
Nobody's on nobody's side.
Never take a stranger's advice
Never let a friend fool you twice

Nobodys side, Chess


I took the road of least resistance
I had my game to play
I had the skill, and more -- the hunger
Easy to get away
Pity the child with no such weapons
No defense, no escape from the ties that bind
Always a step behind
I never called to tell her all I'd done
I was only her son!

Pity the child, Chess

och till sist

A last fire will rise behind those eyes
Black house will rock, blind boys don't lie
Immortal fear, that voice so clear
Through broken walls, that scream I hear

Cry, little sister - Thou shall not fall
Come to your brother - Thou shall not die
Unchain me, sister - Thou shall not fear
Love is with your brother - Thou shall not kill


Cry little sister, The lost boys

Jag gråter.

fummlande med känslor och uttryck som var främmande i min mun gråter jag och ber om förlåtelse. Förlåtelse till
skuggor av mig själv. Förlåtelse över vad historien tog.

Förlåtelse till en man vars själ liksom hans hår och dolkar var blanksvart. Förlåtelse för ett skinande svärd buret av en ursinnig flicka. Förlåtelse för alla de tillfällen jag inte lät honom slinka iväg och lämmna 2 skuggalver åt sitt öde.
Han ger ingen. Han har aldrig gett någon och kommer aldrig ge någon. speciellt inte till en flicka som slitigt sönder sin egen själ för att skapa världar av lidande.

Förlåtelse till en pojke med fåraktigt leende och sorgsna vilsna ögon. Förlåtelse för skillnaden mellan honom och en grönögd prinssessa som bara dög i hans ögon. Förlåtelse för en dolk i ryggen och en krossad dröm om himmelgudarnas barn.

Förlåtelse till en flicka som kunde blivigt vad hon ville men som tvingades ge upp allt för ett rovdjor och en vilsen pojke. Som gav sig av utan mer än fiender i bagaget och som tvingades döda utan att dödas. Som tvingades överleva bara för att bli en kvinna och se sin dotter ge sig av med en spegelbild av den mördare som förstörde henne.

Förlåtelse till sagda dotter för den lycka jag gav henne förlåtelse för allt som jag gav henne. Förlåtelse för att jag lät något så litet som en annan människas leende betyda så mycket att hon dog för - och med - det.

Förlåtelse till den bleka skuggan av en mördare som aldrig var något. Som aldrig fck betyda något förutom för en flicka som var ett monster. Förlåtelse för hur han tvingades se det där misslyckade försöket till mänsklig varelse ge upp allt för honom utan att någon av er lyckades.

Förlåtelse till en syster vars kraft skulle kunnat rädda själar, skulle kunna hela världen och ge en döende jord kraft. Hon kunde bli en symbol för hoppet. istället blev hon livgivare till en döende tyrann som inte kunde visa någonting till någon utan att de blev dödade. Förlåtelse för den lojalitet du kände. Hon förlåter mig till och med nu plågar jag
henne men hon vägrar vara självisk. Hon vägrar vara jag.

Förlåtelse till brodern som var aldelles för männsklig för att överleva. Förlåtelse för den envishet som aldrig försvann. Jag tog hans arm, jag tog hans styrka men inte hans liv. Det spenderade han med att jaga efter den skugga som i slutet inte hade minsta likhet med det han sökte. Det var sökandet jag gav honom, tvingade honom att ta emot det och gjorde det till ett helvete.

För tankar som blev till drömmar, från drömmar som blev till skrift, från skrift till liv i mitt eget universum som alltid dödar flickan med svavelstickorna.

Jag skapade matyrer för att få känna deras blod på min tunga. För att dela en smärta som aldrig blev mer än tillfällig men som fullde mig fullt ut. Jag kan aldrig ta tillbaka den. Jag kan inte ens ångra den, bara säga att jag sörjer dom.



----------------------------------------------------

yay för emofacket på datorn man kan hitta lite vad som.
  

Min mamma tycker jag har bra självförtronde men dålig självkänsla och jag tror det stämmer (grattis tillräckligt sockerhög för att skriva om sig själv) Jag fantiserar för mycket. Jag fantiserar inte om kärlek eller annat tjafs utan mer om tex vad som skulle hända om jag dog, offrade mig själv för att rädda vänner ur en eldsvåda, blev föräldralös osv. Detta blandad med något ångest liknande då jag är tvångsmässigt beronde av att tänka över alla mina konversationer jag haft under dagen (i stort sett) och fundera på vad jag borde sagt gör att jag hela tiden är tvungen att spela ut senarion inför min hjärna... ska föresten presentera ett av mina hjärnspöken också, yay för sockerkick.

Ett hjärnspöke är en fiktiv figur jag antingen skrivigt en historia om eller tänkt en historia om men som fortsatt att existera långt efter. Tack vara detta har jag vävt in dom i mitt vardagliga liv genom att tänka ut vad dom skulle Sagt/Gjort Den första jag presenterar är Arra



Arra/Aranel

A childless mother, who forgot what mortal means.

Historia: skuggalver

En kvinna runt 25 år gammal, mycket ansvarsfull och oroande. Har till vana att försöka bära andras bördor och helldre skydda än hjälpa. Hon är bitter på världen i allmänhet men lever ändå vidare.

I Skuggalver slog hon följe med två odödliga. Sildar och Mandro. I slutskedet så dödar Mandro Sildar med anledningen att han inte var till värde längre. Arra som nyss blivigt gravid med Sildars barn drabbas av ursinne och lyckas trots bristande skicklighet hugga ner Mandro.. Barnet hon får är dock varken männskligt eller en av de odödliga utan mer monstruös än något annat. Dock älskar hon det och gömmer undan den lilla flickan.  Flickan som växer upp mycket snabbare än någon annan männsklig varelse och försvuinner sedan. 

6 veckor senare så får hon hem henne igen, fast hon inte andas.

I början av historien är hon bara 16 år och en idealist, jag har dock hellre den livströtta 25 åringen, som ser ut att vara minns det dubbla, i huvudet. Tack vare hennes stolthet och värdighet. Hon Bryter inte ihop. Hon sörjer de hon älskat och lever mer i det förflutna än i framtiden. Hon älskar deras minnen men har ingen önskkan att bringa tillbaka dom igen. Hon inser att deras död formar hennes minne och har ingen önskan att minnas Mandro som männsklig eller Sitt barn som grym.

Some dreams does not reach the future, they linger in the past and will always remain there.