I didn't fight all the way up the food chain to be a vegetarian

Skulden gör att luften i öronen är kompakt

Du känner ljuden avlägsna som om dom inte rör dig

Skulden över brott som du aldrig straffas för lägger sig över dina axlar

Du minns allt det dåliga, du är lägre än marken du står på

Du som vanligtvis är stolt, full av högmod och har en känsla av att en aura av okuvlig energi omger dig

Den kraft du har bryts ner när du känner värmen över nacken och du kan känna din näsa brytas brosket knastrar och du ligger ner med din varma panna mot golvet

Du är en syndare och männskorna runt om kring dig är offer.

Du är en matyr som ingen känner för, en människospillra. Du känner dig svimfärdig och hoppas på att någon ska märka vad du håller på med för du vill inte bära den här bördan själv.

Nu har luften i öronen hunnit bli ännu mer kompakt och varmt blod rinner från dom nerför halsen. Som näsblod ger det dig en kväljande känsla. En känsla av självförvållad skada, som om du skärde dig. Skillnaden är att du inte njuter av smärtan utan bara undrar varför du utsätter dig för det här. Varför du gör dig själv och andra människor besvikna.

 Du tittar ner på tangentbordet och koncentrerar dig på att bilda ord som ska förklara saker för dig själv. Du vet att du inte kan titta på texten som bildskärmen visar för kontrasten mellan svart och vitt skär i dina plötsligt kalla och känsliga ögonglober. Det är ett levande helvete du kastar dig in i gång på gång.

Du tror att din mor just nu får ett samtal från skolan, från din pappa, från dina gammla klasskompisar. Du kan inte låta bli att rollspela mardrömsscenarion i ditt huvud. Skuldkänslor från mer än ett halft liv, en hel evighet hoppar fram och sprider sig till alla du betraktat som familj och alla du hatat.

Du fylls av sådan skam när ingen ens bryr sig om att se ner på dig, när bara de som inte kan göra sig av med dig hoppas på en förändring på att du ska sluta fylla deras liv med besvikelser.

Det är bara en missad skoldag...
En glömd lapp...
En tappad plånbok...
En stulet liten kängru av metall...
En hoppfull tanke...
Ett brutet löfte...
En mening av hatfyllda ord...
En skam som gräfts ner för djupt och som sprider sig hur du en gör för att hålla den inne.

Ännu en lögn som väver in dig tätare i verkligheten men som krossar din självkänsla bit för bit.

Du gömmer dig under täcket idag och får dig själv att tro att ingen kan i hitta den. Imorgon kommer allt vara som vanligt och du får själsfrid till nästa angrepp mot ditt samvete.