I didn't fight all the way up the food chain to be a vegetarian

Fredag kl. 1600 åkte mamma hemmifrån. Jag är nu inne i min 27 timme utan att ha tagit ett steg utanför dörren eller att ha sagt ett ord till en annan människa. Jag har ätit två paket nudlar drukigt otaliga liter vätska istället för att äta. En liter apelsinjouice, 2 liter mjölk, 1 och en halv liter cider och en stor mängd vatten. Det kanske låter äckligt men om man mickrar vad man än ska dricka innan kanske det smakar som helvetets avfall men det fyller upp och man blir mätt.

Jag har lämnat tv på även när jag sitter vid datorn. Det gör att jag inte reagerar på alla de där små ljuden som finns i trähus. Jag har dushat 4 gånger och tagit ett bad en gång. Jag har inte tråkigtt menhar funnit mig tillrätta i det där stadiet där timmarna flyter förbi utan hjälp. Jag spelar lite tetris, går och dricker något, läser fanfiction, går på toa, varge period av läsande eller dataspelande pågår i timmar. Jag tar en paus var femte timme för en tupplur men kör i annatfall dygnet runt. Det tar bara några timmar utan sällskap för att det här systemet ska falla på plats.

Jag undrar hur länge jag skulle kunna hålla igång det här utan att bli galen? Rent tekniskt sätt så vet jag att jag en gång isolerat mig i över fyra dygn utan att sätta en fot utanför dörren. Men då hade jag mer telefonkontakt med tanke på att mamma inte ringt nu. Hon glömnde sin mobil hemma den här gången. Det är kusligt tyst trots tvn i huset. När jag använder tangentbordet efter ett par timmar så är det märkligt högt och även om inte direkt barfota fötter ekar så är ändå varje steg tydligare än det borde. Man får en helt annorlunda känsla av självkontroll. Om det blir riktigt varmt i sommar och jag lyckas skaffa sommarjobb så kommer jag i slutat i den sista sommarvärmen ta tid att campa själv någonstns vid en halvfin sjö där jag får vara ifred. Jag kan drömma om att klädbada och sedan byta kläder för att låta de blöta ligga på tork på gräset. Använda spritköket för att laga enkel mat. Grilla korv vid en allmän grill kanske? Om det ska vara tillräckligt för att jag ska trivas utanför så kommer det vara en jävla stor brandfara. Jag kommer vara där i några dagar inte göra någonting annat än att existera. Jag kan inte vara helt lugn bland människor. Finns rörelse i min närhet måste jag bidra jag kan inte vara tyst i en konvversation. Jag kan inte vara lat i en lagsport. Men när jag är komplett ensam då är det bara att se tiden rinna iväg.

Det beror någ på att det är andra mäniskor som skapar tiden. De stunder utan dom flyter förbi utan behov att ta hand om sig själv mer än de mest påträngande behoven av att inte vara för hungrig eller för trött. Det är en mycket, MYCKET emo beskrivning men så är jg ju lite underlig till mods nu så ni får stå ut era bastarder. Vi ses

-