It's not a first (might be the last) Yeah I'm sure I must have been through worse, but Ooh, it's alright
Okej detta är en novell jag hittade i mina skolböcker från högstadietiden. Den verkar handla om en tonårsmor av något slag. Eftersom jag har skrivigt den så är ungen antagligen inte hennes "från början" så att säga. Jag tycker den var lite gullig och det enda jag ändrat är ungens namn. För en unge so heter Lia är mer än vad jag står ut med nu när jag träffat justt en Lia i verkliga livet.
Igen ser du dig själv bara stå
medan alla andra springer på
tappar de bördor du bar
du föll ihop, du stannar kvar
av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla
De pratar om dig varje dag
och ibland när du blir hög
tror du att du aldrig var svag
men ändå aldrig dög
av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla
gående under dunkla valv
gyllene ögon som katten
för varje fotsteg hörs dova skalv
han vandrar ensam genom natten
av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla
flickan som med blod av bläck
skapar världar av smärta
flickan skriver sorgset fräckt
som om ingenting kan räcka
av alla stjärnor som finns till
alla skina vill
av alla stjärnor vackra kalla
så måste några falla
===================================================================
? Kom igen nu vi är sena! Ropade jag yrvaket uppför trappen medan jag gick lös på en banan och en kopp med svampsoppa. Det hade gått exakt 1 minut och 7 sekunder sedan väckarklockan ringt och det var ungefär en halvtimme sedan den borde ha gjort det. Jag ignorerade min fot som sände irriterande signaler för att visa att den i alla fall inte vaknat och stövlade upp för trappen för att väcka den andra medlemmen i min lilla familj som inte ville upp i tid. Jag sköt upp dörren med min sovande fot och klev in i rummet. Orange väggar nästan lyste mig i ansiktet med sin brist på hänsyn. Jag svepte det sista i koppen och ställde ifrån mig den på en byrå. Den kopp som redan stod där påpekade diskret med sin närvaro att det var tisdag idag.
Tisdagar var dåliga!
Jag hoppade vigt (för att vara på morgonen i alla fall) över en hög med kläder och fram till sängen. Lämpligt nog stack det ut en hand ur högen med täcken. Det är bara att ta tag och dra? skoningslöst. En gnällande hög föll ut och rullade genast ihop sig till en hög. Gjorde allt i sin makt i ett instinktivt försök att bevara den värme och stillhets som berövats henne.
För ja den lilla högen innehöll trots allt ännu en individ av det kvinnliga könet om än en lite mindre version än den som stod ovanför med ett triumferande flin. Dunigt vitt hår täckte huvudet och ett par stora grå ögon döljes just nu bakom hopknipna ögonlock för att stänga ute tidigare nämnde triumferande figur.
Den unga kvinnan (det vill säga JAG) hade ingen tanke på att låta henne lyckas.
Jag drog upp den slappa lilla kroppen och bär ut henne, det är bara att trycka ner henne på en stol och lägga den halvätna bananen framför henne.
? Äta, nu. Beordrar jag allvarligt innan jag stormar in i badrummet. Efter ytterligare språng för at undvika tvätt plockar jag upp en borste och börjar brutalt misshandla den patetiska varelse som på andra brukar kallas frisyr. Spegelbilden visar en tjej som kanske eller kanske inte är myndig. En glugg efter en saknad tand och en lugg som stod rätt utåt som en skärm förstörde intrycket de lugna ögonen ingav. Detta tillsammans med jeansen som hade lagom många hål och en urtvättad t-shirt skulle få vilket modeorakel som helst att ta självmord.
Stormade ut igen tog ett par halstabletter för andedräktens skull nu när det inte fanns tid för annat. Barnet satt som förut men bananen var borta, ett klart tecken på att hon var både vid liv och vid medvetande. Jag föste in henne i badrummet och skvätte kallt vatten i ansiktet på den lilla. En enkel men effektiv metod för stressade föräldrar.
-Renya, byt kläder nu! Ropade jag över axeln medan jag rusade vidare i huset och lämnade dunbollen att ta hand om sig själv föste ner mina egna böcker i en ryggsäck, tog även hennes och slängde ner två bananer till så att hon skulle ha något att äta när hon vaknade på riktigt. På med jacka, på med skor, väskor över axeln och vända sig om. Precis som den skulle va kom Renya utspringande ur badrummet iklädd ett grönt linne med en fjäril på och svarta byxor. Hon hoppade upp mot mig och jag tog emot henne. Svepte upp den lilla i famnen. Öppnade dörren med en fri han kom ihåg att ta även den lillas skor. Axeln värker, axeln värker! Låsa dörren tog ett par dyrbara sekunder balanserande och hela tiden förvänta sig att tappa balansen och falla ihop i en hög. Tog altantrappan i ett språng och rammade upp grinden när jag väl kom fram till den. Bussföraren såg mig och väntade sympatiskt nog med att åka tills jag var ombord. Jag satte försiktigt ner ungen på ett säte och lät väskorna glida av axeln innan jag betalade bussföraren. Ignorerade mina medpassagerares blickar medan jag hjälpte den lilla på med skorna. Räckte henne tillslut sin ryggsäck och mötte hennes nöjda blick.
- Vilken buss ska jag med? Frågade hon lugnt.
- jag vet inte än, 14.23 eller 14.50 jag viftar i fönstret.
- K
Renya ler med hela ansiktet och ger mig en kram. Varför vet jag inte men varför inte? Hon mumlar försiktigt in i mitt öra.
- Vad sa du undrar jag försiktigt, lirkande.
- Vill inte vara där
Aha, var där känner vi till. Fritis med ett namn som är käckare än platsen. Jag gillar det inte heller med det är bättre än alternativet.
- Jag är sorgsen min vän men dit ska du. Vi har inget bättre val du och jag.
- Men jag gillar det fortfarande inte. Grå ögon möter mina gröna.
De grå verkar plötsligt större än de borde vara.
? Jag har aldrig och kommer aldrig att begära att duska gilla det. Bara att du ska gå dit
Hennes hållplats närmar sig snabbt och jag släpper taget om det käraste jag har och ser henne röra sig fram mot skolbyggnaden. Själv följer jag henne med blicken tills bussen svänger runt ett hörn.
