Ödet
"Hathor was the Egyptian goddess of fertility, inebriety, and music."
"Sex, drugs, and rock and roll?"
- Daniel Jackson and Jack O'Neill, "Hathor"
Ödet konspirerar mot mig. Jag har tillbringat början på sommaren mellan att nästan bli anfallen av gäss medan jag kört åkergräsklippare, en av de roligaste syner man kan se efter vad jag fått höra. Trampa foten rakt genom skorpan på ett 2 decimetershåll fyllt med ilskna rödmyror....
och så har vi det här med knät...
Mitt knä är hotat område. Tidigare sommrar i min ungdom har ödet försökt med stick och hugg skada mot det. Mestadels iform av grus under tryck och med hög kinetisk energi. Det tog en paus de senare åren för att tänka ut en ny plan.
Krosskada.
Rollspel tidigt i veckan går någon konstig slags inte nudda marken lek på sånadär speciella cyckelställ, lyckades dänga knät rakt in i ett av dom.
Fin blå grönt märke dagen efter.
Igår, blodtrycksfall i dushen, skaffar mig bula i bakhuvudet och ett knä som skriker efter hämnd mot universum. Idag lyckades jag fastna i en underjordisk hinderbana inne på Wildcamp på kolmården genom att haka i knät i en sak. Jag åkte rushbana då vilket gjorde att jag svängde runt innan jag klämdes fast fick en femåring i ryggen vilket satte mer press på det än jag skulle vilja. Femåringen skrek, jag skrek, jag var inte särker på vem det var som började men när dess föräldrar drog bort den från mig så lyckades jag ta mig loss. Givetvis var jag så lättad att jag inte tänkte på att jag inte längre satt fast vilket gjorde att jag fortsatte min färd.
Baklänges.
Behöver jag ens nämna att jag slog i bakhuvudet där nere?
Jag svär det fanns två hinder på hela den så kallade hinderbanan men jag lyckades ändå, yay för mig.
Som tur var väntade mormor utanför att hörde inte när jag skrek till, hon blir lätt hispig.
Nu har jag ont och vill inte leva längre, popcorn, Queen och stargate håller mig dock kvar.
Er för Evigt
Tobi
