Kärlek
En gång älskade jag dig
när min värld var frusen och allting dött
kanske gör jag det fortfarande
kanske är det endast avstånd som trycker ner mig
som förhindrar kärlek att förleda mitt sinne
för tro mig, jag skulle bli förledd
Jag skulle följa dig bort och aldrig hitta mig själv igen
jag skulle vara vilsen och hopplös i den ödemark där du bor
där jag en gång var
Jag vill inte dit
jag vill inte vara hopplös
jag vill aldrig igen ligga apatisk och se på hur de ratar mig
Det är inte jag men jag skulle ledas dit av dig
jag skulle vrida ut och in på mig själv bara för att vara till lags
jag skulle aldrig bli jag igen
bara den du ville ha och någonstans djupt djupt inom mig
skulle jag gråta
när min värld var frusen och allting dött
kanske gör jag det fortfarande
kanske är det endast avstånd som trycker ner mig
som förhindrar kärlek att förleda mitt sinne
för tro mig, jag skulle bli förledd
Jag skulle följa dig bort och aldrig hitta mig själv igen
jag skulle vara vilsen och hopplös i den ödemark där du bor
där jag en gång var
Jag vill inte dit
jag vill inte vara hopplös
jag vill aldrig igen ligga apatisk och se på hur de ratar mig
Det är inte jag men jag skulle ledas dit av dig
jag skulle vrida ut och in på mig själv bara för att vara till lags
jag skulle aldrig bli jag igen
bara den du ville ha och någonstans djupt djupt inom mig
skulle jag gråta
Kommentarer
Postat av: Emma
Väldigt fint skrivet, väldigt mhm. Vem är den tillägnad?
Postat av: Emma
Vad fint skrivet, riktigt fint. Vem är den till?
Postat av: Emma
Meh dumma internet som lurar mig att posta en gång till!! Aja nu har du hela tre kommentarer!
Postat av: Elli
Det var fint skrivet, som Emma sa (några gånger). Ibland kan självklara saker bli så stört svåra. Argh. (då menar jag saker gällande kärlek och att vara sig själv, inte att kommentera på en blogg)
Trackback
