I didn't fight all the way up the food chain to be a vegetarian

Jag har alltid tyckt om att gå till badhus, speciellt om Gustav inte följt med. Jag har aldrig varit rädd för vatten. Bara vatten i kombination med brodern min. Dessutom är vattnet rent i badhusen, inget fammlande efter vad som är upp och vad som är ner. Man kan ta stöd mot botten och hoppa upp genom luften...

Eller kanske inte men man kan bryta vattenytan på ett trevligt och fint sätt. Däremot mår jag dåligt att vara länge i vattnet. ag får kallsupar fyllda med klor genom näsa och munnen och blir i slutet alldelles matt. Det känns som om jag helt plötsligt förlorar en massa muskelmassa. Men att flyta med i strömmen är underbart, att fantisera om att man är överlevande från skeppsvrak eller kanske ett lik som flyter längs floden, inte riktigt död men sårad från ett lömskt överfall. Att åka vattenruchbana är olika varje gång. Ibland är det roligt och ibland allt för läsktigt för att vilja prövas. Att helt plötsligt kommaikapp den framför och att falla ner i en härva av ben och armar är bara roligt om den personen tycker det. Att oönskatt förolämpa personer är extra dåligt i badhus av någon anledning.

Ändå slutar det alltid på samma sätt. Jag är så matt att jag blir loj och ganska så virrig. Ätandet av glass överstiger alltid budgeten och om jaginte lyckats skämma ut mig på minste tre olika sätt ett antal gånger är det inte ett riktigt badhus besök