För det är allt jag har av dig
Det är inte att inte bli älskad jag är orolig för
Det är inte den suktande saknaden jag känner
Det är inte ensamhetens tunga ok på mina axlar
Jag är hel och orädd
Jag är trygg och varm
Jag är omfamnad
Men du sätter igång mina tankar
Du byter ut allt tryggt
Och sätter eld i mina ådror
Och river ner allt jag byggt upp
Du tränger igenom mig
Ner till ett argt och ledset litet barn
Som skriker efter mer
När inget finns att ge
Du får mig att förlora
Den värld jag har byggt upp
Utan ett ord, utan närhet
Färgar du mitt väsen
Jag är försvarslös inför detta
Inför detta angrepp på mitt inre
Och jag känner mig som barnet
En skamlig känsla
För du såg barnet och tog hand om det då
Du släckte elden som höll på att bränna ut mig
Fick mig att inse att stolthet är onödigt
Och gjorde min sömn trygg
Du gjorde om mig till något nytt
Du såg dom bryta ner mig och bygga upp mig
Du såg till att jag lärde mig prata
Prata på sätt jag aldrig gjort förut
Du gjorde detta för mig så vad är min synd
Varför vill du fälla mig igen
Varför åh gud som inte finns
Ser du rakt igenom mig
Jag vill inte känna såhär
Om det var mitt val glömde jag allt som var
Jag vill vara ifred från ditt väsen
Och tillfreds med mig själv
Men du kallar mig
Du river sönder mig på ett sätt jag glömt
Och du får mig att minnas ord jag sa till dig
Vacker-vän har jag kallat dig
Jag band ord till dig för att få dig till min
Skrev rad efter rad av kedjor för att snärja dig
Skapade världar till din ära
Jag trodde det var vänskap
Jag trodde man borde känna så
Att den svidande längtan fanns i alla
Att glädjen jämt var lika översvallande
När man fick höra ett ”jag bryr mig”
Men jag ska göra som du har lärt
Skippa all min stolthet
Ge upp mitt nya jag
Och smida kedjorna på nytt
Jag skall bygga upp brända broar
Och hitta tillbaka till valet
Där jag inte valde dig
Och välja om
Så sluta hemsöka mig
Jag har gett upp du vinner
Mer än någonsin har du min själ
Du som äger världen jag lever i
Men om du inte vill ha mig
Vad skall jag då ta mig till
Vart tar längtan slut
Och vart försvinner bitterhet
Vart tar jag vägen om du inte tar mot mig
Nu när jag börjat förstå
Den mest grundläggande formen av lycka
Jag kände utan att veta om det
Så jag väntar ännu en tid
Binder mina händer och biter mig i tungan
Njuter av den bitterljuva osäkerhet
Där jag inte vet att jag är oälskad
För det är troligast att så är fallet
Att du inte kan älska mig
Så medan du bryter ner mig till ett barn
Så står jag still maktlös
Utan hopp om räddning
Utan spår av tvekan
Låt mitt lidande vara
För det är allt jag har av dig
